Lördag 23 Oktober 2021
 
 

Luftens hjältar


Flygess med finess

Kommer fortfarande ihåg första gången jag skulle flyga långt, en långflygning över atlanten till det förlovande landet i väst. Amerika låg nio timmar bort och nu skulle det äntligen ske. Jag var fylld av förväntan som kittlade så där spännande ont i magen och benens pirr var bara en smakstart av alla känslor jag strax skulle uppleva, egentligen var jag en rookie som ensam skulle kasta mig upp i det okända, nämligen resan ovan molnen. Många jag pratade med hade högljudda åsikter om flygning, kanske var åsikterna grundade i rädsla, glädje eller en god mix av båda men alla hade en storslagen berättelse om just deras föreställningar när det tunga stålet lämnade marken. För oavsett erfarenhet och hur många gånger man gjort det så lämnar känslan av att flyga ingen oberörd.

En stor anledning att många passagerare till slut landar i ett dunkel av lugn är personalen, de iskallt lugna flygvärdinnor som vant cirkulerar bland sätena, deras attityd gör att den mest nitiska flyghare kan bottna och känna att allt är under kontroll.

Dessa luftens hjältar har en oklanderlig status, den aura av pondus som vi alla känner i kabinen smeker oss. Kanske är det de kemtvättade dräkterna, de väl innötta skorna och håret som alltid är salongsperfekt eller så är det just det att inget känns slumpmässigt taffligt.

På samma sätt som kabinpersonalen delar ut fartfyllda tillrop så fyller det på jordnötspåsar och blandar aperitifer, den egentliga usla matlådan kan få skimmer med rätt handlag och stora påsar med salt.

Normalt är detta trivial vardag men just här bland molnen känns finess och stil flera doser tryggare. Och fastän jag egentligen inte är flyrädd så känns det synnerligen bra att dessa kvinnor och män sprider känslan av ett enat lugnt, för trots snacks och miniflaskor så är det trygga vi alla vill känna oss just där och då.


Service ur tiden

Detta var den gamla ohotade skolan. När det endast fanns flygbolag som skötte hela resan från ax till limpa – nu 2011 så är det ett minne blott. Vi har alla trillat in i något som heter gör det själv. Skall man nuförtiden ut och resa med modernare flybolag så är man sin egen lyckas smed. Resenärerna sköter bokning, incheckning och placering i planet. Det vägs, mäts och nöts för att precis passa in en väska. Skall planet lyfta ett visst klockslag så rullar det ut på startplattan på sekunden. Måhända har vi då sällskap av kabinpersonal kanske inte och är någon med så är det oftast bara en. Hennes jobb är att tillsammans med oss ta reda på vad vi missat innan avresa, om vi köpt sitt eller ståplats och informera om att det finns noll toaletter. Personalen är idag ingen trygg inrättning utan en finklädd säkerhetsvakt med order att hålla ordning i klassen.

Visst, priset är något justerat och den trygga stilen har för längesedan flugit sin kos, nu är det mer långtradarkänsla med enda uppgift att leverera A till B.

Den eleganta personal som en gång var kungligheter mellan oändligt långa rader av säten har degraderas på samma sätt som priset rasat. Kanske bryr vi oss inte längre om kemtvättsplagg och kritvita leenden så länge prislappen är låg, men jag måste få säga att en stor del av förtrollningen med att resa lämnade kabinen i exakt samma läge som den trygga personalen gjorde det.

Allt är inte bara budget för mig och något som garanterat inte har ett pris är mina känslor.

Jag vill bara komma fram till destinationen och på resan få känna mig trygg och för det finns det aldrig ett pris, någonsin.

 
Therese Mc Donald
therese.mcdonald@gazet.se
16 Oktober 2011 23:07