Onsdag 23 Juni 2021
 
 


Blir lite förbryllad när jag hör hur människor resonerar kring Alla Hjärtans Dag.
Allt jag hör när jag frågar runt är att just den dagen (14 februari) är vigd för butiker och att de är de enda som tjänar på att vi firar och uppvaktar varandra. Affärernas lock och pock suger musten ur stämningen och vår plånbok snabbare än vi kan bokstavera kärlek.  Så med den inställningen i ryggmärgen blir man knappast förvånad att det råder en negativ klang kring just Valentin-dagen.

 Självklart kan man fokusera på köphysterin i alla sammanhang men då skulle vi egentligen fira väldigt lite saker både i Sverige och runt om i världen. Börjar man rannsaka högtider så är det få om ens några som inte drar in moms till staten och kapital till köpmännen. Vi kan utan att blinka skuldsätta oss på jul men får ångest när vi skall köpa en ros på kärlekens dag. Why?

 ”Ahhmen, det är ju så USA inspirerat”; säger en kompis när vi pratar om saken. ”Herregud, jänkarna är ju så ytliga och satsar ju allt på dessa kommersiella skräpdagar”. Tyst för mig själv försöker jag ignorera att min vän just dragit en hel kontinent över en kant och biter mig sakta i tungan när jag egentligen vill replikera syrligt. ”Kasta bort din Ralph Lauren tröja samtidigt som du hjälpsamt skänker din Apple McBook till de som bättre behöver en superslimmad AMERIKANSK laptop och när du ändå håller på kan du sluta proppa svalget fullt av Mc Donalds hamburgare. Lev som du lär och välj inte bort en hel kontinent pågrund av att du, min vän, är bitter”.

 Stillsamt säger jag bara. "Det blir nog bra."

 Om man i stället vill ha en invändning så tycker jag att alla dagar bör betraktas som Alla Hjärtans Dag. Tänk att få vakna med ett lustfyllt pirr och magen full med förväntningar varje morgon. Att få sätta sig upp med trötta ögon och bli serverad en kaffekopp tillsammans med en varm blick och en kyss på pannan.

Kanske kommer vi mer ihåg den där mörka tisdagen i november om det stod en ny parfym på köksbordet när vi kom hem efter ett projektarbete som gnagt lite extra. Ett bokat bord på stadens restaurang behöver inte innerbära planering i flera månader - ett samtal senare så kan ni frossa i en pizza med tjockbotten och utbyta tankar om dagens vedermödor.

 ”Jamen, så kan man ju inte tänka, vilken dag skulle då bli speciell och lite extra"? Det är ju nästan som att fylla år, varje dag, hela livet” Säger vännen till mig när samtalet fortsätter.

”Vad har vi då att se fram emot”? Med en djup suck vänder jag mig om och tittar stint min kamrat i ögonen innan jag tillslut tar chansen att replikera.

”Hade vi alla gjort vårt jobb med våra relationer så hade vi inte behövt uppfinna speciella dagar då vi lite extra skulle bejaka ordet kärlek och dess innerbörd. Utan hade alla tagit sitt ansvar hade sådana dagar som Alla Hjärtans Dag, vilket enligt dig är ”prettoklassade” istället titulerats med ett enda ord, nämligen LIVET”.

 ”Åh LIVET min vän är både momsbefriad och har en egen nationallitet”.

 Tystnaden sänker sig i lägret. Två viljor, massor av tankar. Den 14 februari är en dag som berör och river upp känslor. Min vän bryter tystnaden.

”Okej, vi släpper detta nu”

Det pirrar till lite över orden och jag kan nästan känna en liten delseger i diskussionen. Kanske gick ett ord in och lade sig som en slöja i bakhuvudet.

Utan att ta för stora skutt säger jag lojt.

”Visst, det är lugnt”

Min vän tittar på mig med illmarig blick innan han ganska så obesvärat frågar.

”Lunch eller”?

Jag replikerar kvickt.

”Visst, vad är du sugen på?”

Svaret kommer med vändande post.

”Hamburgare såklart.”

Inget överraskande svar. Jag vet att min vän är en snabbmatsjunkie. En riktig frossare i alla snabba kalorier som går att ta del av. Roat ser jag han hämta jackan och inom mig bubblar skrattet som jag ändå med viss disciplin försöker dölja.

”Hmm, hamburgare säger du. Skall vi ta Max då?”

”Vad menar du?”

”Inget, absolut ingenting, kom så går vi.”

 
Therese Mc Donald
therese.mcdonald@gazet.se
11 Februari 2011 20:59