Lördag 23 Oktober 2021
 
 

Verklig kärlek rostar aldrig

Av: Thomas Hansen 


Under en båtfärd mellan Sydney och Manly satte sig ett äldre par bredvid mig. De log och ville liksom jag njuta av den mysiga färden. Den blå himlen gapade djup och solen gnistrade i havet. Färjan lade och dansade ut på vågorna.

Australiensarna är väldigt vänliga och varma människor. Det dröjde inte länge innan det äldre paret började prata med mig. Luften kring dom var så elektrisk att jag nästan kunde skära stora skivor av kärlek. Hand i hand satt de nära varandra och talade med värme om sitt liv tillsammans.

De hade varit gifta i 45 år. Normalt bodde de längre upp vid Östkusten. Och snart stod det klart att deras dotterdotter vara gift med en svensk. Världen är liten. Vi pratade om allt mellan himmel och jord – innan vi skildes åt fick jag deras adress. Jag var hjärtligt välkommen att bo hos dom om jag passerade.

Vår vägar korsades aldrig igen. Men jag tänker ofta på dom när jag ser nykära. Unga, gamla och vi däremellan. Senast häromdagen såg jag ett äldre par, både såg ut att ha passerat 80. Hand i hand spatserade (tror det är vad äldre gör) de i hjärtat av Södermalm. Människor skyndade förbi men de var oberörda. I sin egen värld. Den äldre kvinnan lutade sig mot mannen och han sträckte på sin krökade rygg med stöd av käppen. Ett varmt leende brast ut och det smittade av sig.

Att se äldre par sådär nykära som paret i Sydney och turturduvorna på Södermalm väcker nyfikenhet.

Finns det kärlek som kan räcka så länge? Vissa menar att kärlek mattas med tiden. Vi slutar att uppskatta varandra och tar den andra förgivet. Den där glöden mattas och beröringen lyser med sin frånvaro.

Alla hjärtans dag närmar sig och jag väljer att knyta ihop den här historien med det äldre paret och avslöja deras hemlighet. Nykära efter 45 år. Hur gör man? Vad är hemligheten? Handlar det bara om att hitta rätt?

Det äldre paret log mot mig när jag ställde frågan. Mannen lade armen kring sin fru sedan 45 år och såg kärleksfullt mot henne. Hon såg rakt igenom mig, lade huvudet på sned.

Du känner direkt när du hittat rätt. Hemligheten är att ge varandra utrymme att växa som person. Först då kan man också växa tillsammans. Och det viktigaste. Skratta mycket och visa uppskattning. Man vet aldrig när det tar slut.

Man vet aldrig när det tar slut. Hennes ord har dröjt sig var. Att livet är för kort för vissa saker är tydligt. Att vara lite modigare och lyssna till känslan tror jag är viktigt. Öppna ögonen och se världen.

Njut och ta hand om varandra. Det är ni värda. 

 
Mia Högfeldt
mia.hogfeldt@gazet.se
11 Februari 2011 20:40