Onsdag 23 Juni 2021
 
 

Gazet språkar med Andreas Carlsson

Av: Emma Kreü


Andreas Carlsson är mannen som under kort tid gick från att vara relativt anonym i det svenska rampljuset, trots en mångårig internationell karriär som låtskrivare för världsartister i USA, till att vara en av de mest omtalade offentliga personerna. Med sin tredje säsong som domare i ”Idol” och högaktuell med sin andra bok ”Dandy” så bestämde sig Gazet för ta reda på hur han tänker, planerar samt vilka böcker han läser.

Du var ju länge lite av en doldis för allmänheten här i Sverige, det var inte så många som kände till din internationella karriär som låtskrivare, trots att du har jobbat med artisteliten. Hur kändes det?

”-Jag såg det som en idealsituation för mig, för även om jag redan har jobbat länge inom underhållningsbranschen så såg jag det som ett steg framåt, jag ville utvecklas från det jag hade jobbat med tidigare och att arbeta med ”Idol” erbjuder verkligen en sådan möjlighet. Jag fick jobbet när jag presenterade programidén till ”Made in Sweden” och det kändes verkligen som att ta ett steg framåt samt en stor möjlighet att lära mig nya saker. Jag var intresserad av att lära mig hur det fungerar med TV, castings, finansiering och sådana saker, ”Idol” var ett bra tillfälle för det. Givetvis fick jag en lön med ”Idol” men ur ett själviskt perspektiv var det mer min personliga utveckling som vann på det hela. Man får en annan insyn i produktionen och en helt annan vana att arbeta med TV. Det sitter ändå 13 000 personer i publiken, det finns 7-8 kameror som filmar allt och runt en miljon människor tittar på det direktsända programmet och allt det här skall jag bemästra som en del av rollen, det är inte så lätt som man kan tro när man tittar på det.”

Andreas Carlsson tror också att förändringen till en början var större för Anders och Laila Bagge som samtidigt medverkade i programmet, eftersom den största fokusen låg på dem i början. Själv hade han redan befunnit sig i semirampljuset ett tag i och med att han bland annat har släppt en skiva och har barn med Hannah Graaf. För honom kom skillnaden mer vid den tredje säsongen och han har märkt att media har ändrat ton gentemot honom, behandlingen har blivit lite tuffare än tidigare, men själv säger han att han inte är alldeles förvånad.

”- Det märktes att smekmånaden var över, men det var kanske att vänta!” säger han.

Trots de yttre påfrestningarna har Andreas behållit fokus på de båda programmen ”Idol” och ”Made in Sweden”, samt ”Dandy”, hans andra bok efter självbiografin ” Live to win”. Nya boken ”Dandy” är en färgsprakande historia om livet i musikalvärlden och Andreas själv beskriver den som en manual till sin kommande musikal med samma namn, som är en del i ett koncept han jobbar med.

                               


”- Allting i dagens läge handlar mycket om hur man lägger fram sina idéer, det går inte längre att vara poet på kammaren och nå ut till massorna, utan kreativitet handlar i dag till stor del om entertainment och hur man presenterar sin produkt, vad det än handlar om, böcker, filmer, musik eller konst. Boken är en del av en längre utrullningsplan för konceptet ”Dandy”, där jag vill göra läsarna bekant med historien, ge dem en förhandsvisning till musiken och uppmuntra dem att fiska vidare och leta efter vem Dandy egentligen är och övergå från boken till musikalen. Jag tar med folk på min resa mot den färdiga musikalen och boken är början på den resan. Den integrerar läsaren till en drömvärld där Dandy lever. Jag har planer för konceptet fram till 2012, fullständig med musiken till musikalen. Projektet är lite som en rysk docka, det finns flera lager av aspekter att skala av som ger en större inblick för den som vill ta del av det. Underhållning i dag har utvecklats, det går inte längre att sälja en massa CD-skivor utan i dag finns kravet från publiken att musiken skall vara gratis, vilket gör att man måste tackla problemet på ett annat sätt. Som kreatör måste man anta utmaningen på ett annat sätt, man måste hitta nya vägar när de gamla inte längre fungerar.”

Andreas reflekterar också över skillnaderna i underhållningsbranschen i Sverige och USA, att skillnaderna för tillfället är stora, men att föreställningarna om hur det skall se ut kommer att förändras i Sverige, eftersom utvecklingen ofta följer USA.

”-I Sverige är det lätt att man blir påhoppad om man inte tänker på traditionellt vis, till exempel att genom man att söker finansieringen på annat håll i kampanjen, kanske genom boken, filmen eller varför inte Happy Mealen. Nöjeskonsumtionen kommer att förändras och jag tror att det är en ganska stor förändring, man kan inte som kreatör bestämma hur folk konsummerar underhållnig. Eftersom jag lever i det så kanske jag ser det på ett annat sätt än den som inte gör det, jag kanske har lättare hitta nya vägar så att vi har råd med Entertainment på annat sett. I USA stoppas man inte av förutfattade meningar som man kanske gör i Sverige, annorlunda grepp är vanligare och välkomna. Allt som man skapar måste få ligga i betraktarens ögon och det måste finnas tillgängligt för så många som möjligt. Där talar man om en publik för flera miljoner som man kan nå ut till. Vad många kanske inte förstår är att jag försörjer mig på det här, det betalar mina räkningar, så jag har inget intresse av att producera något som ger mig en dunk på axeln på en krog i Stockholm, där min publik enbart består av Sveriges kulturelit. Ryggdunkar är det svårt att försörja sig på i längden.”

Huvudpersonen i den nya boken, Andrew Drake, kastas in i den glittriga, glamourfyllda, men också hårda, musikalvärlden och glömmer bort det som känns viktigt här i livet. Vid frågan om storyn är självupplevd så svarar Andreas att han ser den lite som en surrealistisk dröm, när man har läst färdigt den så skall man lite ha känslan att man precis har vaknat upp, att det är en dröm man precis har upplevt. Han medger dock att vissa delar av berättelsen är självupplevda, andra delar har upplevts av människor i hans närhet.

     

”- Den handlar om apatin inför den egna drömmen, att man blir förblindad av att det går framåt och inte längre ser varför man är där man är. Att man har tappat bort det, anledningen till att man befinner sig i branschen, själen i det man gör. Jag har sett kollegor göra det, jag har gjort det själv till viss del, men jag lyckades hitta tillbaka till drömmen. Alla kan ju göra det i livet, vad det än är som är ens dröm och det finns många metaforer i boken för det som borde vara det viktiga i livet. Vi människor har en tendens att som ekorrar samla på oss en massa prylar som vi egentligen inte behöver för att vara lyckliga. Jag har till stor del också bakat in mina egna livsåskådningar, jag vill hålla det enkelt, för mig är det just musiken som är det viktiga. För någon annan kanske det är något annat.”

”Dandy” presenteras som en del av ett större koncept och Andreas menar att det är svårt att veta vad som kom först – boken eller musiken. Det viktigaste är dock själva idén, menar han och pekar på att alla delar av konceptet är där för att komplettera varandra. Boken ger först själva storyn, som i sin tur kan förbättras, så att den växer och hålls vid liv i.

”-Då är det bra att göra en musikal och inte en film, för en musikal är en levande organism, den kan förändras och är i ständig utveckling. Om du går och ser en musikal två gånger inom loppet av sex månader så är det inte samma föreställning du ser, kanske har det bytts ut nummer, det finns nya skådespelare, allt har utvecklats. Jag har inte tidigare arbetat med musikalen som form men nu gör jag det och det är oerhört fascinerande. Man skapar ett projekt där du efter ett tag inte behöver vara inblandad, utan det lever vidare och utvecklas av sig självt, utan dig. Det finns ju musikaler som har gått i decennier och det är självklart inte samma upplevelse i dag som det var när den började. Jag har alltid varit för inblandad i mina projekt och jag har insett att jag inte kan hålla på så hur länge som helst, så det här är en väg för mig att ta steg mot ett annat förhållningssätt gentemot det jag gör. Lite som att ömsa skinn, vilket är skönt att göra med jämna mellanrum.”

 

Andreas berättar att idén till ”Dandy” kom till honom när han var på samma plats i livet som huvudpersonen i berättelsen var på. Han menar att det helt enkelt gick för fort för att det skulle kännas bra och berättar hur han gick tillbaka till studion för att hitta drivkraften, glädjen till musiken, inom sig igen.

”-Jag kände att det var dags att bara skala tillbaka, gå tillbaka till grunden till det jag egentligen vill jobba med, musiken, så jag arbetade ett tag i en liten studio där jag bara försökte fokusera på att vara kreativ, komma tillbaka till rötterna. Och då kom historien till mig.”

      

Han lever nu för tiden i L.A., i The Land of dreams och menar att det viktigaste är att ha drömmar man kan följa. Andreas har hållit en del föredrag om motivation och menar att en av de viktigaste sakerna som han brukar peka på är att en förutsättning för att lyckas med det man gör är att se till att man har kul varje dag, det är det bästa receptet för att det skall lyckas. Man måste ha ett intresse för det man gör, man måste brinna, annars går det inte i längden. Han är också övertygad om att alla människor kan uppfylla sina drömmar.

”- Alla människor har en liten inre karta, visserligen med några avkrokar som man kan hamna på, men alla har något som leder framåt inom sig. Jag är övertygad om att med rätt inställning så kan alla nå sina drömmar! Jag anser att det viktigaste är att sätta upp tydliga mål för att nå sina drömmar. Målen skall vara utformade så att de är en del av drömmen i sig, att uppfyllandet av varje delmål är som att uppfylla en del av sin dröm. Jag som person är postulatet i min egen dröm, det som driver och styr att det faktiskt kan bli verklighet av den. Har man insett det och börjat arbeta mot just dit man vill nå, då har man kommit en bra bit på vägen och då har man redan skapat förutsättningarna för sig själv att verkligen uppfylla drömmen. Man når ett läge där man kan säga till sin omgivning att ’du kan tycka att jag är galen, det spelar ingen roll vad du tycker, jag gör det ändå!’. Själv var jag ett litet fan som satt hemma på pojkrummet med mina idoler och drömde mycket. De drömmarna fanns då och finns fortfarande till stor del, men jag har nog mognat lite, det måste man göra. Och så måste man ständigt vara uppmärksam, det finns så mycket spännande saker runt hörnet som man inte får missa, allt utvecklas och förändras ständigt, så även drömmar.”

 

Det ryktas att ”Dandy” är en planerad trilogi, med förgreningar inom musik, TV och radio, och när han får frågan om framtiden så säger Anderas att han har fler berättelser, nästa del i historien om Dandy ligger färdig inom honom, men att han inte har börjat med den delen av projektet ännu. Eftersom det är ett långtidsprojekt så är det många faser som kommer att utvecklas efter boken.

”- Nästa fas är musiken, det finns redan ett skivkontrakt för ”Dandy” med Sony Music och musiken kommer under våren. När musiken var klar så bestämde jag mig för att prova den för att se om den kunde slå i USA, så jag släppte en singel till en radiostation i USA, Serious Radioi New York, och fick väldigt bra respons. Flera andra stationer hörde av sig och ville ta del av låten och sammanlagt så spelades den cirka 9 000 gånger och vart 5e lyssnarssamtal handlade om låten, så jag är väldigt nöjd med resultatet. Ett litet lackmustest för att se om det var kommersiellt gångbart, det är ju skillnad när man skriver för sina egna projekt eller om man släpper en låt för en artist som redan är världsberömd. Just nu känner jag dock att jag behöver ladda om lite, skaffa ny fokus inför det kommande året och allt vad det innebär. Det har varit en hektisk, men väldigt bra, höst.”

Vilka böcker väljer du själv när du läser och har du några som du skulle vilja tipsa om?

Jag läser mycket självhjälpsböcker med fokus på personlig utveckling, en favorit är Malcolm Gladways ”The tipping point”. Jag läser också mycket biografier, jag tycker att andra människors liv kan vara oerhört intressant! När det gäller romaner så gillar jag böcker med ett tydligt berättarsätt, ”Less than zero” av Brett Easton Ellis läste jag nyligen och den var väldigt bra. Annars är det mycket det egna intresset som styr vad jag läser, verkar det intressant så tar jag det gärna till mig.

Och slutligen, hur känns det egentligen att alla känner igen dig på gatorna, har åsikter om dig, tror sig veta vem du och även uttrycker en hel del beundran?

Jag vet inte riktigt, jag blir väldigt glad om folk gillar det jag gör, men jag är fortfarande samma person. Jag tar inget för givet, att människor ska göra det. Jag är en offentlig person och då får man både höra det trevliga och det mindre trevliga, men jag uppskattar det verkligen, när folk är positivt inställda, det känns väldigt bra!

 Följ Andreas äventyr: http://www.andreascarlsson.se/Blogg/

 
Redaktionen
info@gazet.se
21 Mars 2011 10:21
 

 
Bild: Neil Zlozower, Jimmy Wickström