Fredag 22 Oktober 2021
 
 

Skitsnack är bara dålig matte


Sitter och funderar på vad det är som driver många människor. Egentligen borde frågan vara glasklar och svaret lika så men allt som oftast snubblar jag i mina egna tankar.

 

Jag behöver inte vara Einstein för att inse att det som driver många människor är att förstöra och förgöra. Den energin som borde vara lika självklart riktad mot sitt eget välbefinnande ligger som en pilspets, laddad som ett dödligt skott, i någon annans hjärta.

 

Varje dag och varje timma så pratar väldigt många människor illa om andra och varandra. De gör de med en obesvärad enkelhet och har inte en tanke hur de själva utmålas och vad det egentligen säger om dem och deras identitet. Ett kulregn av lögner fladdrar obehindrat över tusentals läppar och lika lätt som de blir sagt lika lätt har de förtalat och sårat.

 

Som ni kanske vet så jobbar jag dagligen med att stärka andra människor. I mitt jobb som lärare, konsult och medmänniska så har jag ett ansvar att göra en skillnad. Någonstans har jag alltid haft en strävan till global förändring men enkelt förbisett det som många gör varje dag i allas vår närhet. Nämligen pratar skit - om vi nu skall tala klarspråk.

 

Att en människa ibland kan känna sig liten är inget konstigt och tyvärr en mycket vanlig känsla. Men att man sedan väljer att vända den insikten till en kovändning och bli stor på någon annans bekostnad kan jag helt enkelt inte förstå.

 

När jag gick i skolan var jag urusel på matte, verkligen en katastrof. Min hjärna programmerade rast, häng och andra ämnen som jag fann mycket roligare. Kanske var det en del av tonårstrots inbakad i min ovilja men efter egen utvärdering (och med frökens hjälp) hade jag klassat mig som ohjälplig matteantagonist. Givetvis har jag idag en baskunskap i matte som hjälpligt drar mig framåt och om jag anstränger mig kan jag både addera och rabbla lite enkel division.

 

Om jag däremot är mattehandikappad i teorin så är jag desto bättre när det kommer till matteformel för livet. Låt mig delge er en liten enkel ekvation som jag tidigt knåpade ihop för att hitta substans i min egen tillvaro, en formel som i alla fall håller mig på rätt sida om moralmärket.

 

Den lyder; Vad A säger om B när B inte är närvarande är lika med vad A säger om dig nästa gång du blir B.

 

Mycket nöjd över min ekvation så inser jag snabbt att detta är den matte som jag verkligen behöver, matten över livet och hur man behandlar sina medmänniskor. Analyserar man denna typ av mänsklig mattematik så har den hjälpt mig betydligt bättre och längre än ”roten ur” och ”summan av en rätvinklig långsida”

 

Så vem är det egentligen som är usel på matte nu då? Jag eller de som dagligen förringar livets enklaste och bästa ekvation?

 

 

 
Therese Mc Donald
therese.mcdonald@gazet.se
04 Januari 2011 15:06