Lördag 23 Oktober 2021
 
Hm...det är märkligt!  För tre år sedan var jag för gammal, för fet och det var dags att "köpa" läget!  Med andra ord; jag borde inse att jag gjort mitt!! Inte för att någon sade det rakt ut...men undertonen var rätt tydlig. Det som var nästan ännu värre var ju att jag började nästan tycka det själv också. Vet inte om det var jag själv som signalerade det och på så sätt fick det bemötandet tillbaka. Eller om det var tvärtom. Hur märkte jag det då?

Jag kunde få kommentarer som att "du kanske skulle göra något annat. än arbeta med mode & skönhet". Eller " känns det inte tufft att arbeta och möta så många unga vackra människor". Man behöver ju inte vara någon Einstein för att förstå "undertonen" i det budskapet. Eller en del väninnor som antydde att jag hade allt för höga krav när det gällde män. -"Du kanske skulle sänka din kravspec och sikta in dig på lite mer "vanliga" män/mindre attraktiva".

Idag så låter det helt annorlunda. Folk i allmänhet är snällare och trevligare. Jag får fler vänliga blickar och glada leenden. Jag är mer intressant på alla sätt och vis. Jag har inte förkovrat mig ett dugg och jag är exakt samma människa till och med 3 år äldre! Helt plötsligt så är jag helt rätt. Jag får kommentarer som; -"Du är som klippt och skuren för att jobba med mode & skönhet".  -"Du kan ju inte ha en "vanlig" man du måste ju ha en stark karismatisk framgångsrik man".

Jag borde inte vara förvånad, jag om någon borde fattat hur det skulle bli. Herregud jag har ju spenderat  30 år i mode och skönhetsbranschen och VET ju att ytan är såååå viktig. Men någonstans så har jag väl förträngt det, speciellt när det gäller mig själv. Kanske av ren självbevarelsedrift för att orka arbeta med mode och skönhet "trots" att jag inte själv höll "måttet". På något sätt så hade jag ändå  "fräckheten" att sticka ut och tycka att jag var väl helt okej! Jag kunde till och med tycka att jag var RIKTIGT charmig när jag var på det humöret!

Dessutom så har jag aldrig haft problem med män, oavsett vilken storlek jag har haft. Det är bara kvinnor som tydligt har stört sig på min storlek och kommit med kommentarer som -"Känner du dig inte osäker på honom han ser ju så bra ut"? ...det dom egentligen sa var; -"HUR KAN DU SOM ÄR SÅ FET FÅ EN SÅDAN ATTRAKTIV MAN?" Den stora skillnaden nu är att det är en helt NY grupp av män som visar mig intresse nu. Det är speciellt tydligt bland vissa som knappt har tittat eller pratat med mig genom åren. Som helt plötsligt  nu vill på skina att dom ALLTID har tyckt att jag var en väldigt spännande och attraktiv kvinna...yeah right!

Jag hade aldrig kunnat förseställa mig att jag skulle bli så annorlunda bemött "bara" för att jag har gått ner i vikt.  Ett annat exempel är min sura granne som börjat hälsa. Han som alltid tittade åt ett annat håll när man passerade honom. Han inte bara hälsar utan han ler insmickrande och signalerar tydligt att han är "öppen" för kontakt. Klart jag vet att man drar mer pluspoäng om man är smal än om man är fet.. Men vad fasen jag är ju SAMMA person. Inte charmigare, smartare eller mer intressant. Det enda som har hänt är att jag har gått ner i vikt. Jag ville nog inte erkänna det tidigare för jag trodde verkligen att jag dög som jag var. Visserligen aningen för fet och för gammal, men ändå en rätt hyfsad charmig kvinna i mina bästa år. Jag var väl lite som Karlson på taket ni vet. ..hehe
Men oavsett vad jag själv tycker och tänker om saken så är det en sak som är säker, ju lägre vikt du har desto större status får du, trist men sant!

 
Beatrice Renner
beatrice.renner@gazet.se
10 Januari 2011 22:38